Jag har haft tur i mitt yrkesliv. Tur på så sätt att jag fått träffa, arbeta med och lära känna oerhört duktiga människor. Som grön i branschen kastades jag in i ett av de största trafiksäkerhetsprojekt som gått av stapeln i landet – På väg till nollvisionen och den så kallade Nollvisionsslingan. Detta var i slutet av 90-talet
Där träffade jag Christer Hydén, professor på Lunds universitet/LTH och kanske vår tids största ”cykelforskare”. Det blev som en egen liten ”privatutbildning” för mig under projektets gång, en utbildning i trafiksäkerhet och cykel genom att få arbeta med och ta del av Christers stora kunnande. Han var på en helt annan nivå men tog sig alltid tid att förklara, hjälpa och vägleda.
Ända sedan dessa dagar har vi hållit kontakt. Då och då träffades vi. Sedan flyttade Christer till Bergen och vi sågs inte så ofta därefter. Men vi höll hela tiden kontakt via mejl och telefon. Han hade alltid tid att hjälpa och svara på mer eller mindre kloka frågor och funderingar.
I somras gick Christer bort. Det var ett tungt och mycket sorgligt besked. Det går inte att underskatta hans insatser och stora betydelse för trafikslagen cyklande och gående. Den tröst som finns är att hans arbete finns kvar, att ta del av, att lära sig av. Och för oss som praktiskt arbetar med trafikmiljö – omsätta hans arbete i trafiken för säkrare och bättre förhållanden för de som går och cyklar.
Tack Christer för att jag fick träffa dig och lära känna dig. Du gjorde mig till en avsevärt bättre och kunnigare människa.
