Riksrevisionen: statens insatser för cykeltrafiken – ett fullständigt haveri

Riksrevisionen har under 2024 – 25 granskat statens insatser för cykeltrafiken – kritiken är svidande. Och det spelar uppenbarligen inte någon roll vilken färg det är på regeringen – det är lika uselt oavsett. Detta trots att regeringar och riksdagen i flera sammanhang och i omgångar uppmärksammat cyklingens positiva sidor och uttryckt en vilja att främja cykling.

I april 2024 skrev jag om att Riksrevisionen skulle inleda en granskning av statens arbete med cykel. En granskning hur regeringen, Trafikverket och Transportstyrelsen arbetat med cykeltrafik de senaste 10 – 15 åren.

I styrdokument har riksdagen och regeringar uttryckt höga ambitioner vad gäller cykel – men hur står det till med utfallet?

Nu har vi svaret – statens insatser på cykelområdet är ett fullständigt haveri, ett spel för galleriet.

Här följer ett antal urklipp ur rapporten angående den kritik Riksrevisionen för fram. Ni som följt och läst bloggen kommer känna igen en hel del av kritiken som förs fram – något jag skrivit massor om genom åren.

Flera grundläggande hinder återstår för en effektiv planerings- och genomförandeprocess

Cykelinfrastrukturen kännetecknas av att den inte är tillräckligt sammanhängande, trafiksäker och gen – med andra ord av att det finns betydande brister i framkomligheten. Staten är betydligt oftare än kommunerna ansvarig för de bristande vägarna, både mellan tätorter på pendlingsavstånd och inom tätorter. Riksrevisionen har sett ett antal grundläggande hinder som gör att planeringen av statlig cykelinfrastruktur blir mer ineffektiv och komplex än nödvändigt.

De identifierade bristerna beror bland annat på juridiska hinder. Det krav på funktionellt samband mellan väg och cykelväg som följer av Trafikverkets tolkning av väglagens (1971:948) förarbeten, innebär att staten inte anser sig kunna bygga friliggande cykelvägar. I stället måste Trafikverket placera cykelvägar i närhet till en statlig väg som behöver avlastas från cykeltrafiken. Riksrevisionen bedömer att det försämrar möjligheten att bygga attraktiv och gen cykelinfrastruktur som ger hög framkomlighet. Det minskar sannolikt också kostnadseffektiviteten i genomförandet av statliga vägåtgärder.

Riksrevisionen bedömer dessutom att mycket talar för att det finns möjlighet att göra en bredare tolkning av väglagens förarbeten. Det finns inte något uttalat krav på ett visst avstånd mellan vägbanan och cykelvägen i väglagen eller dess förarbeten, och Trafikverket borde därför ha mandat att bygga vissa friliggande cykelvägar. Samtidigt bedömer Riksrevisionen att förarbetena innebär att andra hinder kvarstår. Sammantaget medför dagens situation en uppenbar risk för att ingen aktör ser ansvaret för cykeltrafikens framkomlighet som sitt eftersom planerings- och finansieringsansvar bollas mellan stat och kommun.

Riksrevisionen bedömer också att tillräckligt tydliga krav gällande framkomlighet saknas både i styrningen av Trafikverket, och inom Trafikverket. Vidare finns det en målkonflikt mellan å ena sidan cykeltrafikens framkomlighet och trafiksäkerhet, och å andra sidan samhällsekonomisk lönsamhet, där normer för avvägningen behöver konkretiseras. Trafikverket saknar även en tillräcklig helhetsbild av var framkomligheten brister. Det saknas också ett samhällsekonomiskt verktyg för cykelåtgärder som möjliggör satsningar där nyttan blir som störst. Riksrevisionen bedömer att detta kan förklara att staten är väghållare på oproportionerligt många av de vägsträckor där cykeltrafiken begränsas av en osäker trafiksituation.

Cykelåtgärder har prioriterats lågt i de statliga planerings- och genomförandeprocesserna

Ovanstående brister gör att Riksrevisionen bedömer att det saknas en helhetsbild av åtgärdsbehoven på cykelområdet. Samtidigt talar flera skäl för att målen om förbättrade förutsättningar för cykeltrafiken inte fått ett tydligt genomslag i den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastruktur. Den främsta problematiken här är att Trafikverket inte använder de pengar som har avsatts för cykelåtgärder i den nationella planen och länsplanerna i den tänkta takten. Endast cirka hälften av avsatta medel kommer användas fram till 2025, och därefter ersätter nya planer. Regeringen har inte heller prioriterat större cykelåtgärder i uppdraget till Trafikverket om att ta fram ett förslag till nationell plan eller i sitt eget beslut om vilka åtgärder som ska ingå.

Regeringens styrning får inte genomslag i faktiskt förbättrade förutsättningar för cykling

Regeringens styrning har bidragit till positiva kunskapshöjande åtgärder, exempelvis inrättandet av ett nationellt cykelråd som vartannat år tar fram ett nationellt cykelbokslut. Riksrevisionen konstaterar dock att det saknas fokus på konkreta åtgärder för att nå målet om ökad och säkrare cykling, liksom för att förverkliga riksdagens intentioner om en sammanhängande cykelinfrastruktur.

Brister i konsekvensanalyser har motverkat regeländringar

Regeringen har gett flera uppdrag om ändrade trafikregler i syfte att förbättra förutsättningarna för cykeltrafiken, men dessa har inte lett till någon betydande förändring. Riksrevisionen bedömer att ett viktigt skäl är bristande konsekvensanalyser i Transportstyrelsens utredningar. Den gemensamma nämnaren är att konsekvensanalyserna är resonemangsbaserade utan hänvisning till empirisk grund, såsom forskning eller utvärderingar. Transportstyrelsen har bedömt att FN-konventionerna om vägtrafik respektive vägmärken och signaler hindrar vissa regeländringar. Riksrevisionen konstaterar att det borde föranlett Transportstyrelsen eller regeringen att delta i den FN-expertgrupp som hade ansvar att utarbeta förslag på gemensamma definitioner för cykelinfrastruktur bland konventionsländerna.

Genomförandet av statliga cykelåtgärder har brister och underhållet kan prioriteras mer effektivt

Riksrevisionen bedömer att kvaliteten i den cykelinfrastruktur som Trafikverket bygger kan bli betydligt bättre. Detta beror på att Trafikverket inte tillräckligt väger in alla de kvalitetsfaktorer som har betydelse, exempelvis hur väl cykelstråk hänger ihop. Riksrevisionen konstaterar att planerings- och genomförandeprocesserna för cykelåtgärder (och andra mindre åtgärder) är onödigt omständliga och kostsamma. Därmed utgör kostnader för planering ibland mer än hälften av de totala kostnaderna.

Rekommendationer

Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer.

Till regeringen

• Lämna förslag till riksdagen som i större utsträckning än idag gör det möjligt att bygga friliggande statliga cykelvägar, företrädesvis genom att åtgärda de begränsningar som följer av tolkningen av begreppet allmän samfärdsel.
• Utred statliga principer eller krav för var en grundläggande framkomlighet för cykeltrafiken ska upprätthållas så att tydligare statliga prioriteringar av sammanhållen cykelinfrastruktur kan göras. Tilldela Trafikverket ett ansvar att upprätthålla sådan framkomlighet inom det statliga väghållaransvaret.
• Utred hur den statliga planerings- och genomförandeprocessen för mindre eller medelstora infrastrukturåtgärder kan effektiviseras så att de cykelåtgärder som planeras också genomförs.
• Ge Transportstyrelsen ett tydligare ansvar att ta hänsyn till fyrstegsprincipen vid utvecklingen av regler som berör transportsystemet.

Till Trafikverket

• Se över den interna principen som styr bedömningen av var statlig cykelinfrastruktur kan byggas. Det gäller särskilt hur kravet på funktionellt samband mellan cykelväg och statlig väg har tolkats.
• Identifiera och ta bort hindren i den interna styrningen för planering och genomförande av cykelinfrastruktur som håller tillräcklig kvalitet i det avseendet att den uppfattas vara attraktiv att använda.
• Utveckla analysverktyg för samhällsekonomiska bedömningar av cykelåtgärder.
• Utveckla uppföljningen i årsredovisningen av hur sträckor med bristande framkomlighet för cykeltrafiken har åtgärdats.

Till Transportstyrelsen

• Utveckla arbetet med analyser av konsekvenser baserat på empiriskt grundade resultat såsom utvärderingar eller forskningsresultat.

Kort sagt. Det går inte att prata och skriva vackra ord om cykel om den verkliga ambitionen är att fler ska cykla, och kunna cykla säkert. Riksrevisionen visar att på samtliga områden har staten fullständigt misslyckats – ett totalt haveri.

Relaterade inlägg:

• Riksrevisionen granskar statens arbete för att förbättra förutsättningarna för cykeltrafiken