Det byggdes en cykelbana i en stad, 1,3 kilometer lång. Och det var inte bara en cykelbana som byggdes. I stort sett hela gatumiljön gjordes om och rustades upp. Gångbanorna byggdes om och genomgående gångbanor anlades, busshållplatser byggdes om efter nya utformningsprinciper. Gatan byggdes om och dess körbanor fick ny beläggning. Det gjordes även ledningsarbeten på sträckan. Och ett mindre torg anlades. Även belysning och trafiksignaler rustades upp. Kort sagt: det byggdes en säkrare och mer funktionell gata – för alla trafikslag. Här ett litet axplock av alla dessa åtgärder:
Genomgående gångbanor vid korsande gator samt upprustade gångbanor, på bägge sidor av gatan – förbättrad trafiksäkerhet och framkomlighet – för gående
Busshållplatser tillgänglighetsanpassades och försågs med väderskydd, bägge sidor av gatan. För ökad komfort och tillgänglighet
Övergångsställen hastighetssäkrades – trafiksäkerhet för gående
Ny asfalt på körbanorna
Sen var det visst också en cykelbana som byggdes
Min erfarenhet är att det i stadsmiljö är mycket ovanligt att det bara byggs en ”cykelbana” och inget mer. Majoriteten av dessa ”cykelbaneprojekt” innebär ofta en omfattande upprustning av gatumiljön och dess infrastruktur – man så att säga passar på, man samordnar med andra åtgärder. Det blir alltså såväl en investering som en reinvestering. Och det kan man ju tycka vad man vill om.
Att bara bygga en cykelbana skulle ju bli avsevärt billigare än att bygga om stora delar av gatan och alla dess tillbehör. Jag vet inte vad som är rätt eller fel i dessa fall. Men det jag vet är att när räkningen är betald för allt detta så är det inte alla som minns vad som faktiskt genomförts, eller ens bryr sig.
Kvar i minnet hos en del är att det enbart var en cykelbana som byggdes – och inget annat. Och att den var dyr, jättedyr. Och helt plötsligt hade cykelbanan som byggts blivit jättekort – nu bara 300 meter.
Så en omfattande gatuinvestering och renovering på 1,3 kilometer blev nu bara:
en cykelbana. 300 meter lång. För 8o miljoner kronor
Om detta vore en tweet från slumpvis kommentarstroll som helt utan någon egentlig eftertanke drar iväg ett ilsket tweet så hade man kunnat rycka på axlarna. Men här handlar det ju om en ledamot i Stockholms kommunfullmäktige. En av de politiker som är med och fattar sådana här beslut. Som är påläst och definitivt vet vad det handlar om.
Här kan ni läsa den så kallade slutredovisningen som Trafikkontoret gjort av projektet och redovisat i Trafiknämnden. Och vet ni vad, det blev inte 80 miljoner. Det blev 75,9 miljoner. Men kanske enklare att avrunda summan uppåt med några miljoner. Och samtidigt glömma massor som genomförts i projektet. Och att det faktiskt var 1,3 kilometer som byggdes om och rustades upp och inte enbart 300 meter som ledamoten skrev. Det är ju en viss skillnad, på sisådär 1 kilometer.
Tyvärr är ju detta inte unikt. Även media – som ju har som roll att granska makten – slirar gärna på sanningen i jakten på klick. Som när de redovisade att cykelbanan på Torsgatan kostade 85 000 kr/metern. Det var ju självklart inte så utan precis som i fallet ovan med Värtavägen gjordes massor av annat på sträckan, vilket journalisten och tidningen visste om – men hej, klicken är viktigare än att redovisa korrekt fakta. Ni kan läsa om det här.
Så kan det gå till när vi ska måla upp bilder av verkligheten…
Bilder: Jon Jogensjö
