Mina barn har alltid cyklat till och från skolan. Det började redan till förskolan med springcykel och har sedan fortsatt upp i åldern. De är nu 9 respektive 11 år. I början cyklade vi med barnen. Sedan bildade vi ett cykeltåg med andra barn och föräldrar. Nu sen flera år tillbaka cyklar de själva till skolan och andra aktiviteter.
Full fart mot förskolan – goda vanor etableras tidigt
När jag frågar mina barn vad de tycker är svårast och besvärligast på deras cykelturer är det två saker som ständigt återkommer:
1, Vägarbeten
Här dyker något avvikande upp på deras cykelväg. De kan sina vägar där de får cykla, vet hur de ska agera. Sen en dag bryts denna rutin – av ett vägarbete. Något för dem ovanligt dyker upp och som de inte helt enkelt vet hur de ska hantera. Jag brukar då cykla iväg till dessa vägarbete för att se hur det är anordnat för att de som går och cyklar säkert ska kunna passera. Och det oavsett om man är ett barn eller vuxen, rörelsehindrad, synskadad, svårt att gå, går med barnvagn och så vidare. Än så länge slår det aldrig fel: det är urusla åtgärder – om ens några – för att se till att det är enkelt och säkert att passera.
Så här kan man också ordna ett vägarbetsområde, ser säkert, tryggt och framkomligt – för alla. Foto: Alvin Lindstam
En grävare tar upp hela gång- och cykelbanan. Kanske självklart vad vi vuxna bör göra. Är det lika självklart för barn? Om det överhuvudtaget är självklart vad man bör göra. Foto: Mikael Ordenius
Det är avsevärda skillnader mot hur det är för biltrafiken på gator och vägar. Det blir väldigt tydligt hur vi värderar trafikslagen vid vägarbeten – de mest skyddade får bäst och säkrast förutsättningar. De med trafikutbildning – vuxna människor – skyddas och vägleds. De så kallade oskyddade trafikanterna, många utan någon som helst trafikutbildning, får sämst förhållanden – däribland våra barn. Detta visar sig tydligt i olycksstatistiken – de mest olycksdrabbade vid vägarbeten är gående och cyklande.
2, Bilister som kör på cykelbanorna
De kör på gång- och cykelbanorna, de backar, de vänder, de parkerar, de tvingar ut barnen i lera och sly. Många gånger har de egna barn – i bilen. För de ska till badet, till fotbollsträningen och så vidare. Eller så är det hantverkare som bara måste köra där – för att bära sina saker en lite längre sträcka är otänkbart, då är det lättare för dem att bryta mot regelverket och skita i andra.
Måste stå här. Ska bygga en altan på baksidan. Hur alla om går o cyklar ska ta sig förbi är inte mitt problem…
Varmt idag, skönt med ett dopp i bassängen. Så då kör vi väl på gång- och cykelbanan och ställer bilen där – mina barn vill ju bada. Foto: Mark Kaiser
Fotbollsträning. Då blir gång- och cykelbanan en utmärkt parkeringsplats. Så långt att gå annars
3, Väjningsplikt, varför respektera väjningsplikt
De är bekväma, de är egoister och anser sig då ha rätten att göra på detta sätt. På bekostnad av andras trygghet och säkerhet. Och konfronterar man dem så får man minsann höra: ”jag ska bara” eller ”det ska du skita i”. Vilket jag ju inte gör eftersom det handlar om mina barns trygghet och säkerhet – det är inget jag skiter i. Då blir en del aggressiva och hotar med ”stryk”. Har aldrig varit med om att någon bett om ursäkt, sagt förlåt och omgående flyttat sin bil – aldrig. En stilla undran: hur lyckades de med bedriften att ta körkort? Sannolikt för att vi testar fel saker vid körkortsprov. Det borde ingå en mindre eller större sinnesundersökning när man tar körkort.
Så detta är det som upprör och stör mina barn mest på deras cykelturer. Det handlar alltså om vuxnas nonchalans, arrogans och ständiga regelöverträdelser. Det handlar om yrkesmän som fullständigt skiter i regelverket kring vägarbeten – och väghållare som låter detta ske. Många gånger så ser väghållarnas representanter till och med genom fingrarna och hävdar att det behövs inga så kallade trafikanordningsplaner. Planer som ska redovisa och godkännas hur gående och cyklande på ett säkert ska kunna passera vägarbetet när entreprenörer arbetar på gång- och cykelvägen. Och är väghållaren slapp så finns det ju liten anledning för entreprenören att bry sig – det kostar ju bara tid och pengar. Och ett barn kommer ju inte cykla ihjäl personalen.
Man kan säga att vuxenvärlden visar långfingret vad gäller barns cyklande.
Relaterade inlägg:
4 kommentarer
Att hantverkare måste bära sina saker sista biten är ett typiskt argument för lastcyklar. Varför lasta in sakerna i en bil om man ändå måste kånka på grejerna en rejäl bit till adressen dit man ska? Bilister kan hålla högre hastighet än cyklister, men om cyklisten kommer närmare målet och slipper bära grejer så blir tidsvinsten med bil inte särskilt stor.
Cyklar kan ledas in på långt fler ställen än en bil, till och med in i en varuhiss. Jag ser allt oftare cyklar på järnvägsstationer och flygplatser, som personalen använder för att snabbt och enkelt ta sig fram.
Det stod en stor SUV på mitt på Gång/cykelvägen i den satt två unga friska kvinnor. De väntade väl på att en ung frisk kompis skulle komma ut från hyreshuset intill. Det finns en stor parkering 25 meter därifrån på andra sidan vägen. Men så långt kan inte ju inte en ung frisk människa gå.
Då jag inte hade någon plats att passera med min cykel visade jag med gester att de skulle flytta bilen från cykelbanan. Tjejen bakom ratten skrek då nedsättande ”otrevligheter” genom sidorutan, men flyttade inte bilen. Det var inte förrän jag fotograferade bilen med min telefon som hon körde iväg, då med en rivstart. Jag blev orolig att hon skulle köra på mig, bara någon meter ifrån mig körde hon ner för kantstenen till den upphöjda GC banan.
Som cyklist håller jag med i mycket som skrivs. Däremot när bilister kollektivt skuldbeläggs är jag inte med. Det finns många egoister t o m idioter därute. Samtidigt är det noll trafikövetvakning. Båda mina söner jobbar som småföretagare i byggbranschen. De rör sig över hela Stockholm en vanlig dag. Bilen fullastad med material. Omöjligt att ställa bilen långt bort. Ständigt jagad av p-vakter som aldrig hjälper till, bara vill bötfälla. Detta är ett växande problem i o m att staden växer snabbt. Många olika trafikslag ska samsas. Som cyklist möter jag varje dag dessa märkliga vägarbeten, arroganta bilister som beter sig illa, men också en mix av gåebde- aningslösa med ljud i öronen, folk som tränar, fartdårar på cykel, de nya elsparksscotrarna. Tyvärr finns ingen enkel lösning idag. Krav på beteenden, konsekventa cykelleder, uppdelning med staket för att avskilja alla trafikslag, övervakning och konsekvenser. Men också en samhällsplan för hur vi ska lösa allas behov av förflyttning bättre än idag.
När det gäller anordningar vid vägarbeten tror jag det skulle gå att komma fram via de stora entreprenörsföretagen. De är inte så många, Skanska, NCC, Peab, Svevia och några till, och är säkert måna om lite good-will. De är ju måna om att vädja för den egna personalens säkerhet så ett möte mellan Cykelfrämjandet och entreprenörerna skulle säkert kunna ge goda resultat.