För en tid sedan skrev jag ett inlägg om hur illa det kan gå när man inte har med alla parametrar från början när man bygger stad och planerar trafiksystemet. Nu tänkte jag visa på ett motsatt exempel, ett exempel och tillvägagångssätt som jag aldrig har upplevt under mina snart 15 år med cykelplanering i Stockholm. Det handlar om exploateringen av Årstafältet och hur staden i ett mycket tidigt skede planerar för cykeltrafik. På Årstafältet planeras en ny stadsdel för ca 10 000 invånare och en stor aktivitetspark. Det kommer att byggas studentlägenheter, små och stora hyres- och bostadsrätter, stadsradhus och gruppbostäder. Det planeras också för en hel del verksamheter och handel. Eventuellt kommer också en förlängning av Tvärbanan ske till området.
Cykelplanering för Årstafältet 2012
Det som imponerar på mig mest är att projektet har gjort en omfattande utblick ang. hur man tar sig till/från området med cykel. Tidigare har staden i bästa fall belyst och hanterat cykeltrafiken i det specifika projekteten och då enbart inom detaljplaneområdena. Det gjordes ett försök i början av 2000-talet för området som nu kallas för Norra Djurgårdsstaden men det blev aldrig riktigt accepterat utanför Trafikkontoret.
Streckad linje visar på utredningsområdet för cykeltrafik
En självklarhet kan tyckas men något som enligt min erfarenhet är mycket ovanligt, såväl i Stockholm som på många andra platser. Inte bara studerar man befintliga förbindelser till/från området, man pekar även ut brister och nödvändiga åtgärder på dessa förbindelser för att det ska fungera på ett tillfredsställande sätt för cykeltrafiken. Åtgärder som denna exploatering till vissa delar kommer att bekosta. Detta kopplas sedan till en pendlingspotential som visar var man kommer på 9 kilometers cykling (medelavståndet enkel resa för en cykelpendlare i Sthlm). Inom dessa 9 km ligger en stor del av länets arbetsplatser. (Pendlingsrelationer mellan bostäder och arbetsplatser i Stockholms län)
Det rödstreckad området visar de delar av Stockholm som går att nå inom 9 km avstånd från Årstafältet
När det sedan gäller cykel inom planområdet så försöker projektet ta ett helhetsgrepp vad gäller cykelvägnätet genom en indelning och klassificering av nätet i linje med cykelplan 2012. Det redovisas ett pendlings-, huvud- och lokalnät. Vidare tas dimensionering av cykelvägar och cykelbanor upp för att säkerställa att nödvändigt utrymme finns vid exploateringen och i kommande detaljplaner. När det sedan gäller cykelparkering så redovisas en cykelparkeringsnorm för området samt lokalisering av cykelparkeringar på allmän plats, vid bostäder, vid arbetsplatser osv. I bakgrunden för allt detta arbete finns självklart Cykelplan 2012.
Cykelparkeringsnorm Årstafältet
Totalt sett ett gediget arbete och ett arbeta som jag hoppas kommer att utvecklas och successivt förverkligas i och omkring området. Det kan inte ha varit helt enkelt för projektet, varken internt i staden och förvaltningarna eller gentemot byggherrar etc. att driva denna linje – en stor eloge till alla inblandade. Jag hoppas även att detta arbete och tillvägagångssätt utvecklas och får stå som modell för andra, små som stora, stadsbyggnads- och exploateringsprojekt.
Relaterade inlägg:
13 kommentarer
*Nyper mig i armen* Tittar igen. *Nyper mig i armen*… Drömmer jag?
Surrealistiskt bra! Det enda jag kan känna som tyvärr är lite dumt är att parkeringsnormerna inte beskriver kvalitet på cykelparkeringen. Inte heller lastcyklar hanteras. För boendeparkering borde det ställas krav på att cykelparkeringen är väderskyddad och till stor del förlagd inomhus och att den är välstrukturerad och genomtänkt (alltså inte varianten att ta random förrådsutrymme och säga ”här finns 30 platser (om ni knör som idioter)”).
Men nu blir det nästan dags att leta fram Champagne här!
När cykel för Årstafältet tog fram av Tyrens så samlade vi all vår kraft inom företaget inom cykel och hjälptes åt. Är därför glad att även västkusten bidragit till denna! Kul!
Johanna, ingen smygreklam här! 😉 Nä skämt o sido ett mycket bra jobb har ni gjort och man ser tydligt vem det är som ’lärt’ upp er! 😉
Johannes, nu är du kanske lite för snabb! Kvaliteten kommer i stadens cykelparkeringshandbok som är under revidering. Där behandlas bl.a. lastcyklar, väderskydd, inomhusparkering. Lyckas allt så återfinns delar av dessa krav/kvaliter i exploateringsavtalen.
Så lägg champagnen åtminstone på kylning!
Då får vi ju hålla tummarna att det går vägen denna gång. Sett till hur staden har lyckats vid andra exploateringar så som Liljeholmen, Hammarby sjöstad, Hägerstensvägen, Mikrofonvägen/tunneln, Telefonvägen, Älvsjö torg, Sandåkravägen mm så är ju utgångsläget tämligen bra – det kan inte bli mycket sämre än det blev där. Staden kryllar av exempel där planarkitekter, projektledare och trafikplanerare haft lekstuga, inte följt grundläggande utformningsprinciper och gladligen gjort avsteg från krav och villkor för cykeltrafiken. Gärna under förespeglingen att det var nödvändiga kompromisser och avvägningar.
Erik, oj det var ord och inga visor och jag delar helt dina synpunkter. Är det två platser som jag har med mig som två av mina största misslyckanden är det just Hägerstensvägen och gång- och cykeltunneln under Mikrofonvägen. I samband med att dessa planerades skrev jag och områdesansvarig trafikplanerare två sk. granskningsyttranden där vi gjorde allvarliga anmärkningar på utformningen av lösningarna. När det gäller tunneln så skrev jag i yttrandet att där har man i stort sett gjort alla fel man kan tänka sig när det gäller utformning av gång- och cykeltunneln. Dessa yttranden fick varken stöd av kontorsledningen på Trafikkontoret eller projektledningen på Exploaterings- och Stadsbyggnadskontoret. Den lilla ”upprättelse” som jag har fått i efterhand är att när det gäller Hägerstensvägen har ett ärende varit upp i Trafiknämnden där Trafikkontoret medger att det brustit i planeringen och utformningen av cykelbanorna och man har lärt sig läxan. När det gäller gång- och cykeltunneln kan vi än tydligare se hur det kan gå när man inte lyssnar och gör kloka avvägningar, i Cykelplan 2012 är det nu upptaget en NY planskild förbindelse vid Mikrofonvägen, denna gång en bro längs E4/E20. Om jag inte minns fel fanns detta förslag i ett yttrande ang. tunneln redan år 2005
Så här har staden alltså plöjt ner miljoner i lösningar som saknar grundläggande funktioner och säkerhet, vilket påtalades redan på planeringsstadiet men som då nonchalerades och nu står vi här i efterhand och måste lägga ut miljoner på fel och brister som aldrig behövde bli fel och brister. Det är en lång mognadstrappa som både kostar pengar och tid och som oftast går ut över trafikanterna
Intressant att höra om Hägerstensvägen. Jag promenerade där för en tid sedan och tänkte att ”oj, vad fint det blev här”. Vad var det som blev fel? Står lyktstolparna för nära cykelbanan? Blev cykelbanan för smal? Eller är det kurvan borta vid Axelsberg det handlar om?
Anders, det är alldeles för smalt på sträckan. Stadens handbok för utformning av cykelinfrastruktur klargör tydligt att cykelbanor ska vara en viss bredd (min 1,5 m), ännu breddare i uppför- eller nedförsbacke då det behövs dels för att man vinglar mer uppför dels går fortare nedför. Vidare så är det som så att portarna från fastigheterna går utåt och inte bara utåt, de sitter i vindfång, vilket gör att gående tvingas ut i cykelbanan. Om du tittar nästa gång du går där eller i GoogleMaps så ser du några förtvivlade försök att i efterhand hantera detta skapade problem genom att Trafikkontoret målat sk. ”rumble strips” tvärs över cykelbanan innan dessa portar. Vidare, som du påpekar, sitter stolparna för nära cykelbanan vilket gör den ännu smalare då cyklisterna tvingas cykla på en begränsad yta för att inte cykla på stolparna – finns också upptaget i stadens cykelhandbok hur stolpar ska placeras i anslutning till cykelbanor. Tittar du sedan på uppförsbacken så saknas helt skyddsremsa mellan parkerade bilar och cykelbanan, remsan som är till för att dels skydda cyklister mot dörruppslag dels möjliggöra för passagerare att stå och kliva av på en yta utan att stå i cykelbanan. Vid utfarterna från parkeringsplatserna är det dålig sikt där cyklister kommer i nedförsbacke. Detta var en liten sammanställning och allt detta kan härledas till att det enligt exploateringskontoret var omöjligt att flytta husen 2-3 meter länger in i grönområdet. Jag upprepar: 2-3 METER!
Såklart det var möjligt men man tog inte den ”striden” mot byggherrarna och i kläm kom cyklister och gående. Nu går det ju inte att göra något vettigt åt förhållandena annat än att ta bort p-platserna utmed gatan eller göra ett körfält för biltrafiken. Möjligtvis däcka över T-banan, billigt eller hur? Det är ju som så att när man bygger stad så får man inte så många chanser för när tror ni staden kommer bygga om här nästa gång? Under tiden så är det bara att bita ihop och ta skiten och ta del av ytterligare ett tydligt exempel på rådande trafikhierarkier.
Åh mikrofonvägstunneln, jag undrar hur många kilokalorier den har bränt, och hur många bromsar som skrikigt där, men den kanske är läskig nog så att de flesta stannar till.
Jag är riktigt glad att jag slipper att pendla där nu för tiden.
https://maps.google.se/?ll=59.295673,18.002182&spn=0.003188,0.009871&t=h&z=17&layer=c&cbll=59.29583,18.002018&panoid=rNKDbPZ_SOD–qb_7XMBpQ&cbp=12,342.45,,0,4.35
Erik J, den är en stor skamfläck för staden. Den motiverades med säkerhet och trygghet för skolbarnen i Västbergskolan och för säkrare passage för cykeltrafiken. Sedan den öppnades har fler olyckor skett i och i anslutning till tunneln än under en 10-årsperiod innan tunneln då passage skedde i plan.
Angående hägerstensvägen: Man får utgå ifrån att det var omöjligt att göra bilfilerna lite smalare för att få rum med ordentlig cykelinfrastruktur? Jag har ingen koll på hur det ser ut just där, men det är regelmässigt gott om plats för minst 3 bilar i bredd på vanliga bilvägar och så får man inte ens rum med en vettig cykelbanan på kanten. Visst, det blir suboptimalt och det hade kanske varit bättre att bygga rätt från början, men varför är det alltid så att bilinfrastrukturen aldrig ingår i kompromissen? Den får breda ut sig ordentligt och så får allt annat förhålla sig till det. Är det ont om plats är det naturliga att alla får stryka på foten…
Johannes, detta är en nyexploatering, dvs. i stort sett ett blankt papper där det blir vad man gör av det. Om man börjar med att rita in de grundläggande funktionerna för alla trafikslag så blir det ”rätt”, hittills har staden börjat med husen och körbanor/biltrafiken, gående och cyklister får sedan det som blev över. Och det blev skit, som på många andra platser när man inte planerar för alla och får obalanserade lösningar. Därför blir jag så glad när jag tar del av cykelplaneringen för Årstafältet, här finns förutsättningar för något bra…
OK, där uppe gick jag aldrig. Jag var bara nere i Aspudden och där är det väl mest stolparna som står för nära cykelbanan. Ändå håller cykelbanorna i Stockholm högre klass än cykelbanorna i många mindre städer som brukar slå sig för bröstet och kalla sig ”cykelstäder”.