I studien ”Att cykla i Stockholms innerstad” fick närmare 700 cyklister svara på frågor om bland annat trafiksignaler. 92 % av dessa cyklister har körkort.

Här följer en liten sammanställning av svaren.

Två tredjedelar uppger att de någon gång cyklar mot rött ljus, och var fjärde cyklist gör det alltid eller ofta. Det är lika vanligt att alltid eller ofta cykla mot rött ljus vid trafiksignal i cykelbanan som vid gemensam signal i gatan.

Dessa siffror stämmer tämligen väl överens med resultat från observationsstudier av rödljuscyklande. Andelen rödljuscyklande brukar hamna runt 20 procent när man väger samman olika typer av trafiksignaler och korsningar. Även här sticker yrkestrafikanter ut med en avsevärt högre andel rödljuscyklande.

Den vanligaste orsaken till rödljuscykling anges vara att trafiksituationen är sådan att det går bra. Knappt var tredje cyklist anser att det tar för lång tid innan signalen slår om.

Ett annat beteende hos dem som ofta cyklar mot rött. Cyklister som ofta cyklar mot rött använder i lägre utsträckning hjälm, cyklar oftare fortare och väljer oftare bort cykelvägar på grund av att de inte tycker att de är trafiksäkra. De väljer hellre en väg som snabbt tar dem dit de ska.

De flesta upplever att signaler i cykelbanan sällan slår om automatiskt. Tre av fyra menar att signalen inte slår om till grönt automatiskt och att de behöver trycka på en knapp för att det ska slå om till grönt. De gemensamma signalerna upplevs oftare slå om till grönt automatiskt, jämfört med trafiksignalerna i cykelbanan.

Hälften av cyklisterna upplever att de alltid eller ofta fastnar vid rött ljus på bilisternas gröna våg, vilket naturligtvis beror på att trafiksignalen är anpassad för bilister.

I studien har cyklisterna kommenterat olika problem med synkroniseringen av trafiksignaler.

”Grönt för bilister i samma färdriktning, men rött för cyklister – osynkroniserat, irriterande, leder till att cyklister kör mot rött.”

”Trafiksignaler för cyklister och grön gubbe är ej synkade vilket innebär trafikfara när bilar ska svänga och passera både cykelbana och övergångsställe. (Bilister tittar förmodligen oftast på den gröna gubben, inte om cyklisterna har grönt. Är gubben då röd innebär det trafikfara/olycksrisk och/eller irritation).”

Här kan ni läsa om hur man kan cykelanpassa trafiksignaler. För att förbättra cykeltrafikens framkomlighet, för att öka respekten för trafiksignaler och för att på så sätt bidra till ett minskat rödljuscyklande.

Relaterade inlägg:

Share.

6 kommentarer

  1. Ett fall som jag fördjupat mig i är när gående får grönt men inte cyklister. Ibland finns legitima skäl, ibland inte. Det är ofta svårt för cyklister att förstå varför, och det tär hårt på deras förtroende för trafikljus. Min text http://trafikistan.se/gron-gubbe-rott-for-cykel/ handlar om det. Där finns också länkar till ett par illustrativa videoklipp som Gbgcyklaren filmat.

  2. Vid två tillfällen (2008 resp 2010) räknade jag rödljuscyklare och dito gående vid ett trafikljus över en flerfilig trafikerad gata i centrala Göteborg. Cyklister och gående hade samma gröntider. Resultat: 10-30 % cyklade mot rött, 72-82 % gick mot rött. Respekten var sämre 2010. Detta beskrivs i http://trafikistan.se/de-cyklar-ju-mot-rott/ . Medelvärdet av 10-30 % för cyklister stämmer bra med din uppgift att det brukar hamna runt 20 %.
    Jag har svårt att se att faran skulle vara mindre för gående än för cyklister. De rör sig mer oberäkneligt och uppnår sin fulla fart i viken riktning som helst på ett enda steg. De står inte på led vid signalen utan en kan plötslig poppa ut ur en klunga väntande. Och de befinner sig längre tid på gatan.

  3. När jag bodde i Malmö cyklade jag flera gånger i veckan förbi en specifik korsning, i vilken trafikljusen var inställda på att alltid visa rött åt det håll jag kom från. För bilarna var det ingen större grej, slingan i asfalten kände av när det kom en bil och ljuset bytte till grönt inom några sekunder. Men slingan kände aldrig av min cykel, jag kunde få vänta bortåt en halvtimme innan det kom en bil från något håll så att ljuset slog om för bilen, och därmed för mig. Det tog inte lång tid innan jag slutade bry mig om trafikljuset, och efter något år tänkte jag knappt på att det fanns.

  4. Krister Isaksson on

    Trafikistan, har genomfört massor av rödljusstudier och sk observations- och konfliktstudier. I stort sett samtliga dom har en mycket högre andel rödljusgående än rödljuscyklande.
    Sen blir det intressant. Rödljusgående är ett mycket större trafiksäkerhetsproblem än rödljuscyklande. Det blir tydligt när man analyserar olycksdata och konfliktstudier. Men detta talar vi inte särskilt högt om, det är liksom ok, en del av en gällande norm.

Leave A Reply