För några dagar sedan kunde vi läsa i Mitti att det blir ingen snabbcykelväg längs E18 här i Stockholm.
Trafikverket menar att det är för svårt och dyrt:
”Det är otroligt svåra miljöer som vi rör oss i som kräver speciella åtgärder för att få till snabbcykelvägen. Dels ligger det planerade snabbcykelstråket längs motorvägen, vid nationalstadsparken och vid Roslagsbanan, säger Noran Khalfallah och fortsätter:”
”Och man passerar mycket vattendrag och ett flertal broar. Då måste man antingen få till nya broar eller bredda nuvarande. Och på många delar av sträckan finns knappt utrymme att göra några åtgärder som vid Naturhistoriska museet till exempel.”
Och i en annan intervju i Danderyds Nyheter upprepas detta:
”Vi har utrett möjligheten att anlägga ett snabbcykelstråk och kommit fram till att det inte är ekonomiskt rimligt. Det skulle innebära allt från breddning av broar till att anlägga nya och miljön är komplicerad på sträckan så det blir många kostsamma åtgärder, säger Noran Khalfallah, projektledare på Trafikverket.”
Så istället ska man göra andra åtgärder, lite oklart vad:
”Vi tittar på allt möjligt, men någonstans måste det vara värt investeringen också. Det kan gå att bredda vägen lite men hur mycket bättre blir det då? Det är sådana frågor som vi måste väga för- och nackdelar, säger Noran Khalfallah.”
”värt investeringen” – tyvärr så finns ingen samhällsekonomisk analys genomförd av snabbcykelvägen, så vad som är ekonomiskt rimligt eller vilken nytta investeringen har det vet vi inte – inte Trafikverket heller. Så det blir killgissningar i stället.
Samma verk som nu säger detta har uppenbarligen inga som helst problem att på samma sträcka lösa uppgiften när det gäller biltrafiken. Då passeras vattendrag och andra svåra miljöer genom att det byggs broar, ramper och tunnlar. Till stora kostnader. Och många gånger till liten samhällsnytta. Och när verket stöter på känslig miljö och motstånd vid vägprojekt, då fördyrar man projektet med flera miljarder och lägger vägen i en långa tunnlar. Då får det kosta pengar – ofantligt mycket pengar. Så det verk som har byggt södra länken, norra länken, norrortsleden, E18 vid Rinkeby och nu är i full fart med att bygga förbifarten – det verket har otroligt svårt att bygga vettig, säker och funktionell cykelinfrastruktur. Då menar verket att det inte är rimliga kostnader.
Trafikverket arbetar efter devisen: cykelinfrastruktur får inte kosta, ska vara billig, enkel och av låg kvalitet. Bilinfrastruktur får kosta, ska vara dyr och komplicerad samt av hög kvalitet.
Detta har vi svart på vitt. En inventering av de regionala cykelstråken i Stockholms län visar att endast 1 procent uppfyller grundläggande utformningsprinciper. Trafikverket är väghållare för 30 procent av dessa stråk. Och de 1 procent som uppfyller grundläggande krav tillhör inte Trafikverket.
Så något enstaka tillfälle eller olycksfall i arbetet är inte detta. Vi ser det om och om igen när det gäller Trafikverket och cykel. Verket har låtit inventera 2400 km 2+1-vägar och kommit fram till att det finns cykelpotential längs mer än hälften av dessa 2+1-vägar, alltså längs mer än 1200 km. Men endast 12 procent av de 2400 km har någon form av cykelinfrastruktur – ofta finansierad av kommunerna, inte Trafikverket. Trots att cykelvägen går utmed den statliga vägen.
När Trafikverket då undantagsvis gör något så känner vi igen resonemanget från ovan – det ska vara låg kvalitet och det får inte kosta. Och verket medger helt öppet att de skyddar bilister och inte cyklister – för det är för dyrt:
”På de ställen där det finns räcke är det faktiskt inte för att skydda cyklister mot bilar. Det är för att skydda bilisterna mot till exempel en bergvägg. Att sätta räcke hela vägen för att skydda cyklisterna har ansetts för dyrt.”
Denna inställning hos Trafikverket gäller inte bara cykelinvesteringar. Den gäller även drift och underhåll av deras så kallade cykelvägar. Där verket meddelar att vinterväghållningen duger som den är trots årligen återkommande problem och faror för cykeltrafiken. På vissa cykelstråk går det så långt att kommuner griper in då problemen och farorna för cyklisterna är oacceptabla. Som i Nacka:
Och det slutar inte här. När Trafikverket bygger (väg) så utsätts cykeltrafiken för livsfara genom att förhållandena i arbetsområdet är under all kritik. Och projektledaren på Trafikverket vet inte varför och har aldrig varit med om något liknande – när det gäller vägar.
Armeringsjärn utmed regionalt cykelstråk – som gjort för att spetsa cyklister på. Så ser det ut på när Trafikverket utför arbete längs cykelväg. Foto: Jon Jogensjö
Så vi ser här ett tydligt mönster som återfinns i stora delar av Trafikverkets verksamhet. Cykeltrafik är något som verket inte bryr sig om, de få gånger man ”tvingas” göra något är det av usel kvalitet och verket saknar i många fall grundläggande kompetens på området.
Vad värre är, detta är mer eller mindre sanktionerat från högsta ort. Både den tidigare och nuvarande infrastrukturministern upprepar gång på gång att cykeltrafik är en kommunal angelägenhet – nu senast i TV4. Och då får man ju naturligtvis sitt eget verk att arbeta därefter – gör ingenting och det lilla ni måste göra ska vara så billigt (och därmed uselt) som möjligt. Och försök hela tiden att klå kommunerna på pengar, även fast det inte är deras ansvar att lösa uppgiften.
Hela intervjun om den skrotade snabbcykelvägen avslutas sedan helt förutsägbart – helt i linje med grundläggande mediaträning och instruktioner från kommunikatören: försök att alltid avsluta intervjun positivt och visa handlingskraft!
Vad hjälper det pendlarna utmed E18 att det eventuellt byggs snabbcykelväg utmed E4:an? Absolut ingenting. Studerar vi sedan Trafikverkets track record på området cykel så är det ju högst sannolikt att det inte blir någon vettig cykelväg där heller – även där finns ju känslig miljö och utmanade sträckor som kräver lite dyrare lösningar än vad Trafikverket brukar lägga på cykelinvesteringar.
Så det är väl högst sannolikt att vi även där får uppleva en rad sminka grisen åtgärder. En gris är alltid en gris – inget smink i välden kan ändra på detta.
Relaterade inlägg:
- 99 procent är uselt
- Trafikverket: vi skyddar bilister, inte cyklister
- Trafikverket – vill ni döda cyklister?
- Trafikverkets dubbla budskap: snöröjningen duger
- Så klart vi tar bilen
- Show me the money
- 2 + 1 – vägar och cykel
- Trafikverket ger fingret åt cykeltrafiken
- Statens havererade cykelpolitik
- VTI sågar Cyklingsutredningen
6 kommentarer
Kan sätta en frasig hundralapp på att under en procent av tjänstemännen på Trafikverket cyklar till jobbet, och att 99% är 40-talister, uppvuxna med ”das Auto über alles”.
Märkligt att detta får fortsätta år från år oavsett regering. Jag flyttade nyligen från Sthlm till Eskilstuna och kan konstatera att cykelsituationen här är lika dålig som i Sthlm. Till ingen av byarna utanför stan finns det cykelväg och kommunen skyller på Trafikverket, som är väghållare. Jag har slutat att cykla eftersom det är så obehagligt att ha långtradare i ryggen som blåser förbi på en halvmeters håll i 90 km/h.
Håller med Kalles kommentar här nedan.
I ett demokratiskt sammhälle måste man ha med olika åldrar och intressenter vid beslutsfattande. Vi lever på 2000-talet!!
Lobbyister från bilbranschen är starka, det vet vi. Detta borde också vägas in innan beslut tas. Jag hoppas verkligen inte att det finns korruption här.. Det luktar nämligen illa.
Instämmer med Kalle. Kan man tvinga alla som fattar cykelbeslut att bli cykelpendlare, så att de får leva med konsekvenserna av sina egna beslut? Eller kan man på annat sätt permanent öka andelen erfarna pendelcyklister bland dem? Det borde ju vara meriterande att veta vad man pratar om, eller..?
Jag har producerat en del felanmälningar och frågor till Trafikverket och Trafikkontoret, och kan numera inte låta bli att börja alla med en stilla undran om ifall de själva har provcyklat sina alster. Skulle föreslå att alla beslutsfattare i cykelfrågor var tvungna att provcykla exempelvis omledningar vid vägarbeten, på tid, i rusningstrafik, i decembermörkret, med decemberväglag. Hela december. Sen återkomma i frågan om huruvida det var en bra lösning eller inte.
Längs denna sträcka tog Trafikverket bort rätten för motorcyklister att köra i bussfil efter 30 år. Utan information. Utan konsultation. Utan förklaring till varför man gör tvärt emot vad man lovade vid hearing då första MC-strategin presenterades, d v s utöka bussfiler där MC får köra för ökad säkerhet. Det kostade inte en krona att ha detta kvar.
Då det gäller räcken drabbas andra oskyddade trafikanter också. Sedan 2000 har 66 motorcyklister dödats i räcken. Bara i år 8 personer. Då kan man tro att regeringens nysatsning på nollvisionen ska uppmärksamma detta.. Tyvärr var svaret på Tylösandsseminariet att motorcyklarna ska förses med en främre registreringsskylt. Cyklister, mopedister och motorcyklister har många likartade problem och vi skulle tjäna på att samarbeta.
Maria, har aldrig sett eller tänkt på det på det viset. Här krävs lite funderingar och eftertanke!