10-års jubileum

Den 4:e juni 2012 skrev jag mitt första blogginlägg. Inte trodde jag då att jag 10 år senare skulle ha skrivit hundratals inlägg och fortfarande blogga.

För mer än 10 år sedan – jag och några arbetskamrater lunchpromenerar på Pipersgatan i Stockholm. Vi upptäcker ett nyöppnat café. Inne på cafét sitter en reklamskylt för Peugeotcyklar som väcker vår nyfikenhet och vi slinker in för en espresso. Det var början på en helt ny episod i mitt liv.

Det var här allt började! Café Frankfurt och en viss Kalle Bern. Foto: Jeroen Wolfers

För på cafét arbetade och fanns delägaren Kalle Bern. Också då medarbetare i cykeltidningen Kadens (senare Bicycling). Det blev därefter massor av fika på Café Frankfurt, och massor av härligt cykelsnack. Min kaffebudget steg som en månraket rakt genom taket! Så en dag frågade Kalle om jag ville pröva på att skriva i tidningen.

Skylten som våra ögon drogs till och gjorde att vi klev in på caféet!

Jag blev smickrad och samtidigt lite nervös ska jag erkänna. Jag, en trafikplanerare och ”byråkrat”, van att skriva tjänsteutlåtanden, PM och rapporter. Vad visste jag om att skriva texter i en cykeltidning?

Men med hjälp och vägledning av Kalle, Åsa och övriga på redaktionen kastade jag mig ut i det okända. Och vilken härlig resa det varit under dessa 10 år! Skrivandet i tidningen gick sedan över till att blogga. En frihet som passade mig mycket bättre då jag fritt kan välja innehåll, omfattning, deadlines och så vidare.

Jag minns såväl att några på redaktionen tyckte att jag skrev lite väl långa inlägg, ett blogginlägg ska vara kort fick jag höra. Men envis som jag är höll jag kvar vid min grej. Det är inget jag ångrar och jag saknar ju inte direkt läsare trots mina ibland långa inlägg! Sannolikt ledde också beslutet att börja blogga till ett större genomslag för det jag skriver om.

Inläggen på bloggen har då och då väckt stor uppmärksamhet och gjort avtryck samt påverkat beslutfattare. Det vågade jag inte hoppas på när jag började skriva.

Så nu sitter jag här. 10 år senare. Hundratals blogginlägg producerade. Och allt började av en ren tillfällighet, av en slump. Kalle öppnade ett café nära mitt jobb. Där jag såg en reklamskylt för Peugeotcyklar. Där jag började fika och snacka cykel med Kalle. Tänk om jag inte gillat kaffe!

Livet tar ibland märkliga vägar. I detta fall blev det för min del en lyckad väg, en rolig väg. Skrivandet har för mig blivit en slags terapi, en möjlighet att få skriva av sig. Men också en möjlighet att få sprida kunskap och fakta om cykelplanering och cykelinfrastruktur. Att kunna visa alla tokigheter och brister som finns. Men viktigast av allt: att kunna visa hur det kan göras i stället, och hur det kan göras så mycket bättre.

Ett för mig givande och roligt inslag på bloggen har varit gästbloggarna som skrivet inlägg. Det öppnar mina ögon och ger ny kunskap. Det ger också ett annat och ofta ett bredare perspektiv. Så stort tack till alla gästbloggare som skrivit under åren. Hoppas det blir fler!

Massor av tack till Kalle, Stefan, Andreas, Luca och inte minst min tidigare redaktör Åsa som gjorde (och gör!) mina texter så mycket bättre. Och tack till Daniel för att jag får fortsätta blogga! Mitt liv har blivit rikare och roligare tillsammans med er.

Cykla fint därute!