Med tre tiondelars marginal ordnade Anna Beck ett brons i sitt konkurrensmässigt tuffaste tempolopp i karriären, då Annas C1 klass kördes ihop med C3 i Paralympics. Då hon körde för sin cancersjuka bror flödade känslorna efter loppet.
”Jag har kämpat för det här så länge och så mycket. Det var hundra procent. Jag hade lovat mig själv och min bror att kämpa. Och det gjorde jag. ”Det har nog aldrig varit så viktigt att ta medalj. För det här var för oss båda”, säger en rörd Anna Beck som blandade skratt med gråt när hon passerade den mixade zonen.
Banan, som bara skulle köras ett varv i Annas klass, hade två tuffa stigningar – runt kilometern och en snittlutning strax under fem procent.
”Det kändes väldigt bra från start, både i den första backen och långt in i loppet. Den sista backen kändes väl tre kilometer längre än i går men så är det ju när man går precis max från start till mål. Då var jag HELT färdig , så då var det bara att kriga. Hundra meter i taget”, säger Anna Beck.
I den svenska följebilen manade man på med beskedet att hon gick för brons och att det var rejält jämnt.
”När jag hörde att jag tog in på schweiziskan som kom fyra fick jag mera energi. Jag har nästan inte tittat på watten på cykeldatorn i dag utan mest bara gått på känsla och kört på. Jag tog henne i sista kurvan och det vara bara så skönt. Det betydde så fruktansvärt mycket för mig de där tiondelarna i dag i och med att jag hade lovat min bror att köra för honom, säger Anna Beck
Hur har du kunnat hantera att koncentrera dig på din uppladdning inför Paralympics efter din brors så tuffa besked – det måste väl vara lätt att bara sjunka ner på botten och tappa all energi?
”Ja, och så har det varit vissa dagar här innan Paralympics. Men det har känts mycket bättre när vi har pratat ganska mycket om det och vi har lovat varandra att kämpa. Jag känner ju långt därinne att det är det här alla vill. Jag kommer att åka hem från Paris tillsammans med alla de 21 från släkten som är här och stöttar mig med en medalj. De är jätteviktiga för mig allihopa”, säger Anna Beck.
Och hur har du orkat bära trycket med all press som media har framkallat och blivit följd av flera tv-team samtidigt som du ska koncentrera dig på att göra dina livs bästa lopp här i Paris för att ta medalj?
”Det har faktiskt inte påverkat mig alls. Jag har tänkt att ni alla får tro eller tänka vad ni vill. Jag har haft mitt eget fina tränargäng att prata med och har hela tiden fokuserat på att göra mitt lopp idag. Jag var aldrig ensam i det här. Jag vet vad jag kan och vad jag är värd, så jag har inte känt någon press från någon annan.”
Förbundskaptenen Michael Lindgren var lika rörd som Anna efter loppet.
”Om det inte var hennes allra bästa lopp så var det i alla fall ett av dem. Jag menar hon ställde skåp med alla de andra i C3-klassen. Det var klasskillnad i dag. Sedan visste vi att Brown kanske skulle kunna bli för svår och att det var den andra brittiskan (Daphne Schrager som Anna hade en fin kamp med på EM för ett par år sedan, vår anmärkning) och schweiziskan (Flurina Rigling) som skulle bli farligast av C2:orna. De låg också före i början respektive mot slutet. Och så slog hon båda. Det är ett fantastiskt bra lopp som hon har jobbat så hårt för i så lång tid.”
Så slutade tempot i Paralympics i C1–C3
- Maike Hausberger (C2*), Tyskland – 21:30.45
- Frances Brown (C1), Storbritannien – +15.73
- Anna Beck (C3), Sverige – +24.26
- Flurina Rigling (C2), Schweiz – +24.56
- Daphne Schrager (C2), Storbritannien – +45.46
- Keiko Sugiura (C3), Japan – +1:08.08
- Wang Xiaomei (C3), Kina – +1:14.14
- Clara Brown (C3), USA – +1:27.55
*C1-cyklisternas tider multiplicerade virtuellt med en faktor på 90,85 och C2 med 97,02 jämfört med C3-cyklisternas 100,0.
Text: Tomas Larsson /SCF
Foto: Karl Nilsson/ SPK
