Det är bara att erkänna – det händer att jag cyklar mot rött. Under 10 års tid arbetade jag med cykelplanering i Stockholms stad. Jag var under den tiden mycket noga med att följa trafikreglerna. Jag cyklade inte mot rött, inte mot enkelriktning osv. Jag var av den uppfattningen att jag som representant för staden och för cykeltrafiken skulle föregå med gott exempel och respektera det system som finns. Jag tog till och med fram en handbok angående cykeltrafik och trafiksignaler – en handbok som staden skulle arbeta efter för att cykelanpassa trafiksignalerna:
Men så här tänker jag inte längre – jag cyklar mot rött ibland. Och alltid på samma platser. Det är platser där trafiksignalerna är mycket dåligt anpassade till cykeltrafiken – de är ju också en uppfinning främst utvecklad för att hantera biltrafiken och undvika att det blir tvärstopp för dem. De är inte utvecklade och anpassade för cykeltrafik.
Bilden till vänster visar landets första trafiksignal. Året är 1925. Signalen handhas av en polisman – det är han som trycker på knappen. 100 år senare har utveckling lett till att vi som cyklar har fått förtroendet att trycka på knappen själva…
Det lyser alltså rött för cykeltrafiken trots att det inte finns korsande trafik i närheten, och det lyser rött länge. På andra platser är det som så att cyklar inte detekteras av magnetslingorna i gatan. Så då får jag stå och vänta på att få grönt – tills det kommer en bil som ska åt samma håll. Och det kan ju dröja en stund, särskilt i lågtrafik. Ytterligare ett bevis för att trafiksignaler främst är utvecklade och underhålls för biltrafiken. Ni kan ju tänka er den omvända situationen – bilförare måste vänta på att få grönt tills det kommer någon cyklande. Inte så vanligt…
Så finns där ingen annan trafik på dessa platser cyklar jag mot rött. Min rödljuscykling är alltså inget trafiksäkerhetsproblem – för ingen annan är ju där. Det är för övrigt svårt att finna stöd i olycksdata och forskning att rödljuscyklande är ett stort trafiksäkerhetsproblem.
Jag har under lång tid försökt få staden att ändra dessa trafiksignaler så att de även fungerar vettigt för cykeltrafiken. För det är inte en särskilt komplicerad åtgärd – det finns ju till och med en handbok för detta. Men inget händer – bristerna består. Och jag finner mig inte längre i att underkasta mig ett system som år ut och år in behandlar mig illa och respektlöst – som om jag inte existerade. Varför ska jag tvingas att stå stilla när det inte finns någon annan trafik i närheten? Det är ju som att någon slår igen dörren rätt i ansiktet på mig. Det i en stad som säger sig prioritera cykeltrafik. Så jag cyklar mot rött på dessa platser – när det inte finns någon annan trafik i närheten.
Relaterade inlägg:
- Gör det enklare för cyklister att slippa rött
- Signalen lyser… svart!
- Receptet för massor av rödljuscykling
- ”Ingen slump att cyklister ofta kör mot rött” – intervjuad i Sveriges Radio
- Före sin tid
- Cykelanpassade trafiksignaler
- Varför cyklar vi mot rött?
- Cyklar jag mot rött?
- Livsfarligt att svänga höger vid rött?
- Nu får du cykla höger vid rött – i Danmark
- Det bästa jag gjort
- Danmark kopierar Stockholm!
- Motormännen – inte imponerad
7 kommentarer
VARFÖR ska allt anpassas till cyklisters förmån? Vad är det för fel på er? Vi som går är helt åsidosatta. Min man o jag går numera på rad bland cyklister, elsparkcyklar, byggmtrl etc, etc.
Gångtrafikanten
Kan bara konstatera att du läser inte min blogg i någon större omfattning. Hade du gjort det så hade det stått klart för dig att bättre cykelinfrastruktur innebär att det blir avsevärt bättre förhållanden för gående. För ett fundament i bättre förhållande för cykeltrafik är att separeras från gångtrafiken. Vilket ju även är ett starkt önskemål från gående – bl a uttrycker du ju det. Så att istället för att spy ut en massa floskler, okunskap och bullshit kan du ju ägna din energi åt att sätta dig in i frågan, lära dig något och vad det faktiskt skulle skulle innebära för gående.
Svårigheter att skilja mellan rött och grönt är den vanligaste färgblindheten. Också jag är drabbad så smått, men symptomen uppstår bara på platser med signaltekniskt korkade lösningar. Såna finns det gott om.
Krister,
Hahaha, har nog drabbats av något liknande. Och som sagt, alltid något korkat i bakgrunden.
I Köpenhamn såg jag inte en enda knapp, inte heller verkar de ha magnetslingor. Tydligen är det fasta intervaller.
Billigt och enkelt.
mikebike,
Billigt och enkelt kanske. Men inte särskilt cykelanpassat. Leder till tröga signaler, särskilt i lågtrafik, när någon från ett kontor satt tiden. Avsevärt bättre med trafikstyrda signaler, med en väl fungerande och tillförlitlig detektering av cykeltrafik. Går att göra avsevärt bättre och mer finstämd prioritering av cykeltrafiken då – om man vill.
Alltid denna diskussion om att folk cyklar när det är rött. Det är dras oftast fram som ett argument mot cyklister. Men det är ett anekdotiskt argumen, någon påstår sig ha sett att det cyklas vid rött.
Det viktiga är ju att olyckor undviks. Vad säger FAKTA? Om man undersöker statistik över olyckor mellan motorfordon och cyklar, vilka har i flest fall brutit mot reglerna i dessa fall?
När det gäller olyckor där fotgängare skadas eller dödas, i vilken mån beror det på cyklar vs motorfordon?
När någon drar upp rödljuscykling ber jag dem att undersöka offentlig statistik och återkomma till mig. Ännu har ingen återkommit.