Cyklisthatet är livsfarligt skrev Patrik Kronqvist i Expressen 2013. Några år senare skrev flera av landets främsta elitcyklister om läget på vägarna i Expressen. Om cyklisthatet de ständigt möter på vägarna – vägar som är deras arbetsplats.

Så är det, cyklisthatet är ständigt närvarande. På vägarna och i sociala medier. Det är som att läsa de värsta rasistsidorna. Och cyklisthatet är livsfarligt.

I dagarna föll domen i ett fruktansvärt brutalt mord. Ett mord utfört på vägen – med bilen som vapen. Ett mord på Michael Mullins 56. Som var på väg hem från arbetet. På cykeln. På sin väg hem möter han sin mördare – Simon Richardson 35. Som först bryter mot väjningsplikten och kör på Michael, som då faller och fastnar under bilen. Men Simon Richardson stannar inte, han kör vidare, med Michael fast under bilen – i över 2 kilometer släpas Michael med under bilen. Simon Richardson är fullt medveten om att Michael är fast under bilen – de kan höra hans lidande. Passageraren i bilen skriker också åt honom att stanna. Men det gör han inte.

Han fortsätter i stället till ett avlägset vägavsnitt, stannar där och försöker dra bort Michael från bilen. Han misslyckas och hoppar in i bilen igen och kör kors och tvärs i ett försök att få loss Michael. Han lyckas till slut, och backar sedan över Michael varpå han krossar hans bröstkorg. Sedan flyr han.

En motorcyklist hittar senare Michael. Detta genom att han följt de omfattande blodspåren på vägen. Michael lever då men avlider sedan på platsen.

Enligt obduktionen dog inte Michael av den första påkörningen. Han dog av de skador han fick då han släpades med under bilen och sedan fick bröstkorgen krossad då Simon Richardson backade över honom.

I dagarna föll så domen mot Simon Richardson. Han dömdes till ett minimum av 25 år i fängelse. Och är livstids avstängd från att få köra bil. Domarens ord när hon förkunnade domen:

”You deliberately used your car as a weapon over a prolonged period when committing this murder.”

”astonishing degree of disregard for human life”.

”For every moment you carried on, you were knowingly using your heavy vehicle to cause serious injury to a man who was trapped, injured and completely helpless as a result of your actions.”

”You did that because you decided escaping from the scene of an accident was more important than a human life.”

Detta kan ju ses som något fullständigt extremt. Och det är det. Men detta är det yttersta på en skala, en skala som innehåller ständiga försök till misshandel och mordförsök på människor som cyklar på våra vägar – och där bilen används som vapen av föraren. Vilket jag skrivit om tidigare.

Forskning från Monash University, Queensland University of Technology, och Flinders University i Australien visar att så många som 55 procent av bilförare ser människor som cyklar inte som fullt mänskliga. Detta har betydelse, för denna avhumanisering korrelerar starkt med fientligt och aggressivt beteende på vägarna hos bilförarna. Studien visade att:

  • 17 procent av bilförarna medvetet blockerar människor på cykeln med sin bil
  • 11 procent av bilförarna uppgav att de med flit kör för nära människor som cyklar
  • 9 procent av bilförarna uppgav att de fullt medvetet prejat människor som cyklar

Vad detta vidriga mord också visar är medias roll och ansvar. Hur media väljer att skriva och rapportera om cykel. Hur de väljer att rubriksätta när det handlar om cykel. Hur krönikörer och ledarskribenter agerar slappa journalister och sprider cykelmyter.

 Ledarskribent på tidningen Dagen, tidigare Dagens Nyheter

Hur media medvetet ställer grupper i trafiken mot varandra:

Hur de många gånger mer jagar klick än ägnar sig åt seriös och kunskapsdriven journalistik. Hur SvD rakt av köper polisassistent Mathias lögn om att tre stycken fotgängare har blivit ihjälcyklade och hundratals har skadats i området kring Götgatsbacken.

Denna lögn köper sen Sveriges Radio och SVT rakt av – det har ju stått i SvD och det är ju en polis som uttalar sig – läs lika med stor ”trovärdighet”.

Men nu är det ju som så, precis som Patrik Kronqvist skrev om media och cykel:

”I stället är det ideella bloggare som sköter den infrastrukturbevakning som medierna struntar i ”.

Och det är just en ”bloggare” som upplyser SvD om polisassistentens grova lögn, och vi kan då dagen efter läsa i SvD:

”När SvD på torsdagen kontrollerar uppgifterna om dödade visar det sig att de inte stämmer”.

Exakt, de stämmer inte och uppgifterna kontrollerade en ”bloggare”, inte SvD.

Vad sa då uppgifterna om dödade och skadade? En dödsloycka på Stadsgårdsleden (som jag skrev om här) och 35 skadade – på hela Södermalm – under 3 år. Inte tre stycken fotgängare som blivit ihjälcyklade och hundratals skadade i området kring Götgatsbacken under två år.

Men skadan var redan skedd, den grova lögnen spred sig som en löpeld i media. Ingen av de andra medierna gjorde heller någon rättning av polisassistentens lögn. Lögnen finns kvar än idag på SVT och Sveriges Radio.

Sen hur media undviker att hålla rent och rensa bland de vidriga kommentarerna på sina olika sociala medier är mer än häpnadsväckande. Som när Nora körs ihjäl av en lastbilsförare och en avgrund av galla och hat öppnar sig bland kommentarerna – ett cyklisthat som inte vet några gränser. Kommentarer som visar på en total avsaknad av empati, på medkänsla, på medmänsklighet, på hänsyn och respekt – de funderar inte en sekund över offret och hennes nära och kära. Kommentarer som uttrycker hat, ett hat mot människor – bara för att de sitter på en cykel.

Och ja, det är bara en tidsfråga innan en liknande händelse sker i Sverige. Om det inte redan skett.

Relaterade inlägg:

Share.

2 kommentarer

  1. ”…så många som 55 procent av bilförare ser människor som cyklar inte som fullt mänskliga. ”

    Detta är intressant. Nu är kanske folk i Australien ovanligt cykelfientliga, men man undrar ju hur stor andel av de 55 procenten ibland själva är cyklister. Eller att de har någon vän eller släkting som cyklar. Ser de inte dessa som fullt mänskliga heller?

    • Jag kan ju inte veta men misstänker att väldigt många har ingen vuxen i deras omedelbara närhet som cyklar. Och det är nog inte heller helt ovanligt att det är så även i Sverige. Det blir ju en aning svårare och högst bisarrt att börja hata sin make, hustru, bror, svåger, arbetskamrater etc. då denne cyklar. Snarare så leder det förhoppningsvis till ökad insikt och förståelse.

Leave A Reply